Jag har lärt mig att det inte lönar sig att känna efter allt för noga vad man har för krämpor å grejer. Alltid är det ju någonting som gör ont eller är styvt. Och jag måste säga, jag är inte den som klagar på krämpor i onödan (oftast ignorerar jag dem, vilket jag inte förväntar mig att vinna nobelpriset i smarthet för) men ikväll är kvällen då jag tänker gnälla och lipa. Min nacke har varit på sniskan hela dagen, mina vader brinner efter tre timmar jumppa och min rygg tar kol på mig. Kan någon snäll typ komma och bota mig? Sådär bara helt magiskt tack.
Lite lustigt, jag googlade ordet "nackspärr" för att få hit en catchig bild som man skulle kunna fnissa lite åt. Och den här dök upp! Kanske jag blir som han en vacker dag om jag inte slutar att gnälla på mina "jobbiga juttur". Hårfärgen är ju ungefär samma..
Imoron ska de städas, plockas, bäras och stojjas. Schajdadajdan va de ska bli kul! För såhär kan man ju på riktigt inte leva:
Puss me!
/anneli
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar