Hemma igen.
Har igen tagit steget tillbaka från mitt fullvuxna och otroligt mogna liv i Vasa till att bo hemma med mamma och pappa i Jakobstad. Jag tippar på att det tar en vecka och så grälar vi som om jag vore 14 år igen. Jag antar att minstingen aldrig växer upp i föräldrarnas ögon.
Fast vem har påstått att jag har vuxit upp? Jag satt och skrattade så att tårarna rann då jag tittade på Sunes sommar, har värsta kissåbajs-humorperioden på gång och jag känner mig som om jag befann mig på en tvåårings nivå intelligensmässigt. Växa upp? Kanske det vore dags, men det kanske blir tråkigt? Varför ta chansen? Nej, jag tänker njuta av min barnslighet så länge den varar, konnektar högst antagligen bättre med eleverna i klassen då *försöker desperat övertyga mig själv*.
Det finns också många saker som jag ser fram emot i sommar, ska börja sommarjobba imorgon, kommer att kunna äta jordgubbar direkt ur landet, ligga på bakgården i en solstol med en god bok, besöka Provinssi, träna ordentligt på Jeppis Gym och umgås med min hund och familj. Dessutom befinner sig min vän T bara några kilometer bort och min vän M bor bara ca 20 kilometer bort. Så jag tror jag tror på att det blir en kul sommaren, jag tror jag tror på sol igen..
Nästa vecka ska vi på min brors disputation. I matematik. Inte mitt starkaste ämne. Förra meningen är en grov underdrift, förresten. Kände mig som en idiot när jag tittade igenom broders avhandling, förstod absolut noll. Hans namn förstod jag, så långt var jag med, men sen..Nej. Men det ska bli kul att ta en tripp ner till Åbo iaf. Mycket trevligt indeed.
Nu ska jag repetera lite datasystem och fakturering.
Och varning världens alla selluköpare, här kommer stjärnförsäljaren! Vässad med säljarslogans och hejarop som inte ens fransmännen kan stå emot är jag redo för att starta uppdrag "sommarjobb" för i år. Watch out!
Puss me (gonatt)!
/Anni
torsdag 13 maj 2010
lördag 1 maj 2010
.Lördag.1.5.2010.
Första maj.
Har inte så mycket att berätta, men tänkte att jag skulle uppdatera iallafall.
Har antagligen spelat sönder min vänstra tumme. Jag var på volleyboll i torsdags (och gud, jag suger verkligen på det!) och eftersom att jag har blivit en blodtörstig vinnarmaskin så gör jag allt för att vinna, till exempel att förstöra funktionerna i min vänstra tumme. Vad gör man inte för några minuters skadeglädje över de andras förlust, och några minuters väldigt irriterande "jag vann över er-flin". Segerns sötma varade dock inte så länge, har konstaterat att jag borde gå till läkaren med min tumme innan någonting blir väldigt fel. Problemet är bara det att jag inte orkar gå med paket på handen i flera veckor, så antagligen skiter jag i det hela och låter det vara. Synd bara att jag går miste om det behagliga och alltid lika välkomnande besöket hos studenthälsan och deras underbart muntra och tillmötesgående receptionist. Sarkasmen dryper vid det här laget btw.
Dansträningarna går inte heller något vidare. De känns lite som om man skulle vara på militärläger där man ska kunna memory utantill. Jag kommer inte ihåg någonting. På dansträningarna känns allting iallafall lite logiskt, hemma känns det som om jag skulle behöva 5 fötter för att få koreografin att funka. Som grädden på moset så ramlade jag pladask på rumpan på hiphop-träningarna i torsdags. Någon hade spillt vatten på golvet och naturligtvis är jag där och struttar på bakisoleringarna. Väldigt graciöst om jag får säga det själv. Idag på cityjam-träningarna hotade Mira med att ta med piskan nästa gång. Eller kanske inte riktigt, men jag var orolig för att hennes tinning-ven skulle brista när som helst. Stackarn. Som jag från och med nu brukar säga, det är inte lätt att undervisa dans åt ett gäng myskoxar.
Igår gick det ganska lugnt till. Var på jobb från 9 till halv 5. Sedan sov jag i 3 timmar. Sedan begav jag mig till Linda. Sedan spelade vi Alias. Sedan förlorade vi, goddamit. Sedan körde jag töserna till stan och åkte hem..för att sedan överraskas av att Tjoff fortfarande är här. Sedan såg vi en film som hette Vacancy (den var ganska schtitot) och jag satt hela filmen och funderade ifall en av huvudrollsinnehavarna var the one and only casey kelso. Yes indeed it was. Han var hjälte, fel fel fel fel. Sedan sov jag som en stock, för att sega mig upp ur sängen imorse för att fara på träningar...en timme för tidigt. Händigt Anni, jag är stolt över mig själv.
Pensionspoängen ramlar in idag, har tränat, sovit, ätit, talat i telefon och nu borde jag börja med skolarbeten. Motivation=-3. Dessutom kommer Donnie Darko på tv. Jag önskar mig själv lycka till med skolarbetena och tackar för den här gången.
Alltså, tack för den här gången.
Puss me!
Anni
Har inte så mycket att berätta, men tänkte att jag skulle uppdatera iallafall.
Har antagligen spelat sönder min vänstra tumme. Jag var på volleyboll i torsdags (och gud, jag suger verkligen på det!) och eftersom att jag har blivit en blodtörstig vinnarmaskin så gör jag allt för att vinna, till exempel att förstöra funktionerna i min vänstra tumme. Vad gör man inte för några minuters skadeglädje över de andras förlust, och några minuters väldigt irriterande "jag vann över er-flin". Segerns sötma varade dock inte så länge, har konstaterat att jag borde gå till läkaren med min tumme innan någonting blir väldigt fel. Problemet är bara det att jag inte orkar gå med paket på handen i flera veckor, så antagligen skiter jag i det hela och låter det vara. Synd bara att jag går miste om det behagliga och alltid lika välkomnande besöket hos studenthälsan och deras underbart muntra och tillmötesgående receptionist. Sarkasmen dryper vid det här laget btw.
Dansträningarna går inte heller något vidare. De känns lite som om man skulle vara på militärläger där man ska kunna memory utantill. Jag kommer inte ihåg någonting. På dansträningarna känns allting iallafall lite logiskt, hemma känns det som om jag skulle behöva 5 fötter för att få koreografin att funka. Som grädden på moset så ramlade jag pladask på rumpan på hiphop-träningarna i torsdags. Någon hade spillt vatten på golvet och naturligtvis är jag där och struttar på bakisoleringarna. Väldigt graciöst om jag får säga det själv. Idag på cityjam-träningarna hotade Mira med att ta med piskan nästa gång. Eller kanske inte riktigt, men jag var orolig för att hennes tinning-ven skulle brista när som helst. Stackarn. Som jag från och med nu brukar säga, det är inte lätt att undervisa dans åt ett gäng myskoxar.
Igår gick det ganska lugnt till. Var på jobb från 9 till halv 5. Sedan sov jag i 3 timmar. Sedan begav jag mig till Linda. Sedan spelade vi Alias. Sedan förlorade vi, goddamit. Sedan körde jag töserna till stan och åkte hem..för att sedan överraskas av att Tjoff fortfarande är här. Sedan såg vi en film som hette Vacancy (den var ganska schtitot) och jag satt hela filmen och funderade ifall en av huvudrollsinnehavarna var the one and only casey kelso. Yes indeed it was. Han var hjälte, fel fel fel fel. Sedan sov jag som en stock, för att sega mig upp ur sängen imorse för att fara på träningar...en timme för tidigt. Händigt Anni, jag är stolt över mig själv.
Pensionspoängen ramlar in idag, har tränat, sovit, ätit, talat i telefon och nu borde jag börja med skolarbeten. Motivation=-3. Dessutom kommer Donnie Darko på tv. Jag önskar mig själv lycka till med skolarbetena och tackar för den här gången.
Alltså, tack för den här gången.
Puss me!
Anni
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)