.Lördag.1.5.2010.

Första maj.

Har inte så mycket att berätta, men tänkte att jag skulle uppdatera iallafall.

Har antagligen spelat sönder min vänstra tumme. Jag var på volleyboll i torsdags (och gud, jag suger verkligen på det!) och eftersom att jag har blivit en blodtörstig vinnarmaskin så gör jag allt för att vinna, till exempel att förstöra funktionerna i min vänstra tumme. Vad gör man inte för några minuters skadeglädje över de andras förlust, och några minuters väldigt irriterande "jag vann över er-flin". Segerns sötma varade dock inte så länge, har konstaterat att jag borde gå till läkaren med min tumme innan någonting blir väldigt fel. Problemet är bara det att jag inte orkar gå med paket på handen i flera veckor, så antagligen skiter jag i det hela och låter det vara. Synd bara att jag går miste om det behagliga och alltid lika välkomnande besöket hos studenthälsan och deras underbart muntra och tillmötesgående receptionist. Sarkasmen dryper vid det här laget btw.

Dansträningarna går inte heller något vidare. De känns lite som om man skulle vara på militärläger där man ska kunna memory utantill. Jag kommer inte ihåg någonting. På dansträningarna känns allting iallafall lite logiskt, hemma känns det som om jag skulle behöva 5 fötter för att få koreografin att funka. Som grädden på moset så ramlade jag pladask på rumpan på hiphop-träningarna i torsdags. Någon hade spillt vatten på golvet och naturligtvis är jag där och struttar på bakisoleringarna. Väldigt graciöst om jag får säga det själv. Idag på cityjam-träningarna hotade Mira med att ta med piskan nästa gång. Eller kanske inte riktigt, men jag var orolig för att hennes tinning-ven skulle brista när som helst. Stackarn. Som jag från och med nu brukar säga, det är inte lätt att undervisa dans åt ett gäng myskoxar.

Igår gick det ganska lugnt till. Var på jobb från 9 till halv 5. Sedan sov jag i 3 timmar. Sedan begav jag mig till Linda. Sedan spelade vi Alias. Sedan förlorade vi, goddamit. Sedan körde jag töserna till stan och åkte hem..för att sedan överraskas av att Tjoff fortfarande är här. Sedan såg vi en film som hette Vacancy (den var ganska schtitot) och jag satt hela filmen och funderade ifall en av huvudrollsinnehavarna var the one and only casey kelso. Yes indeed it was. Han var hjälte, fel fel fel fel. Sedan sov jag som en stock, för att sega mig upp ur sängen imorse för att fara på träningar...en timme för tidigt. Händigt Anni, jag är stolt över mig själv.

Pensionspoängen ramlar in idag, har tränat, sovit, ätit, talat i telefon och nu borde jag börja med skolarbeten. Motivation=-3. Dessutom kommer Donnie Darko på tv. Jag önskar mig själv lycka till med skolarbetena och tackar för den här gången.
Alltså, tack för den här gången.

Puss me!
Anni