18-19.5.2009

Jobbet har börjat, och jag vågar nästan påstå att ett nytt liv har börjat för mig. Jag har fått lära mig saker som jag aldrig trodde att jag skulle lära mig, samt att jag har märkt att jag är mycket självständigare än jag hade trott. Lite särbo-liv kanske inte är helt fel ändå.
Dessutom får jag ju träna ordentligt! Var på spinn å pump ida, plus pilatesyoga och det var jätteskönt. Och sen är torsdag reserverad för min passion dansen. Jag trivs med mitt liv just nu!
Ännu bättre skulle det vara med lite pengar i börsen, men det kommer väl. Jag skulle dock gärna ta lite klirr nu, har gjort ett principbeslut (ett steg närmare mogenhet) och det är att jag ska betala bensin åt pappa då jag kör med hans bil, det är bara det att det ekar tomt i min lilla portmonnä. Men pappa och jag är båda vettiga människor, så vi kom nog överens tillsist. Allting slutade väl.
Ett annat mognadstecken är antagligen att man förstår att gå och lägga sig i tid för att man ska orka stiga upp i morgon, och sen vara hela dagen i jobb. Dessutom ska jag på intervallspinn på kvällen. Men den dagen den sorgen. Jag är bara 21, jag får vara lite barnslig i vissa avseenden. Och mängden som "vissa" innebär är fritt för tolkning. Och i vilka avseenden "vissa" är bra, det är relativt.
Puss me! nu ska jag diskutera vidare med min filosofvän Vincent.
//Anni

11.5.2009

Nu sitter jag här, en dag före avfärd, och funderar på varför verkligheten blir som den blir. De ringde från en skobutik och sa att jag får komma på arbetsintervju på onsdag. Lite sent påtänkt. Men i alla fall, jag skulle antagligen ha fått fortsätta på hösten, och slippa bort från karkkikauppa! Men nehe. Nåja, kanske det löser sig iallafall.
Trodde att jag hade packat klart, men jag kommer hela tiden på mer saker som är livsnödvändiga för min fortsatta existens. Det är mycket saker det. Och allt det ska rymmas in i ett halvt rum, jag hatar att leva i kappsäck! Man har ingen aning om var någonting finns och det finns inte en chans att någonting är oskrynkligt. Och jag är en person med stort engagemang, därmed behöver jag en stor materiell sfär med mig dit jag går. Det är dagens fakta.
Bävar också för pianotenten imorgon. Avskedskonsert var det bestämt. Dödsdom låter mer likt sanningen. Jag kan inte spela piano, jag har aldrig kunnat spela piano och jag kommer aldrig att lära mig det heller. Fast Marita har varit jättebra, den människan har minsann tålamod!
Som tur så ska vi se på filmer på bildkonst, och då blir jag säkert på bra humör..tills jag måste ha finskaföredrag. Jag hatar att ha föredrag! Sen, ska jag lämna in mina sista skolarbeten och tillsist har jag pianotent. Inte så dumt för att vara sista skoldagen. Om jag överlever det så blir det till att fira, kanske en kaffekopp och skurigutt?
Sen ska jag hem, tur att Madde är med som sällskap! Kommer att sakna vårt skolgäng i sommar. Madde kommer jag antagligen att umgås med, men Paula, Linda och Amra kommer jag säkert inte att se :/ Men det finns ju desto mer att prata om sen på hösten då..I guess...
Nej nu iväg och njuta av det härliga vårvädret!
Puss me!

5.5.2009

Slutet på mitt självständiga liv som ung vuxen närmar sig. Bo hemma med moschan å faschan hela sommaren, inte precis min idealsommar. Men är ändå tacksam för att jag slapp karkkikauppa i år igen. Thank god för upm!
Firade min nästan-avfärd med Moa igår, vi gick på stan (en hyllning till att studiestödet hade kommit) och skulle shoppa. En fittig kassatant vi cittari, parkeringsböter å regn förstörde vår dag. Tur att de har rea vi Lindex ännu. Det räddade dagen. Mycket av och an här. Sen hadd vi spelkväll, Ricki å Jim spöa nästan de regerande mästarna (Moa å jag), jag känd mig lite vilsen då jag gick till sängs. Hela min värld hade skakats om.
Är lite syndig idag, blev lite i panik då jag konstaterade att det bara är en vecka kvar tills mina pianoskills mäts i den efterlängtade (?) pianotenten, och därför var jag tvungen att ta en HEL ostbit på min smörgås. Annars knidar jag och tar bara en halva. Har heller ingen lust att skriva fyra bildkonstreflektioner, så istället sitter jag här och lyssnar på min nya kärlek Wilco. Mycket bättre.
Mamma kanske kommer och hälsar på imorgon, borde packa ner kläder and shit, men det tar emot. Jag vill ha alla mina grejer här i vasa, på sina platser, blandade med mina andra grejer (eventuellt några av Jims grejer också). Inte i Jeppis, intryckta i små byrålådor eller plastpåsar eller ihoptårade med mammas grejer. Men inte är det helt hemskt ändå, får börja träna på gym (har råd med det i sommar) och köra med pappas fina bil. Och så får jag umgås med min halva hund - kanske till och med när den halvan inte behöver badas.
Dags för bildkonst tror jag bestämt.
Puss me!