Inget dramatiskt har hänt här i lägenheten än. En halv engelskauppsats är skriven och lägenheten ser hemsk ut. Och vi ska inte ens gå in på hur kandiarbetet framskrider (inte alls).
Har förresten hittat min drömlägenhet i Vasa. Den är dyr, fruktansvärt-jättemycket-för dyr-dyr, men den är så vacker. Snyft.
Jag har rosa tejp på mitt ben igen och ber till gudarna att den lilla tygbiten ska hålla ihop mitt knä och min stackars utslitna sena. Men så länge det finns liv så finns det hopp, det måste jag komma ihåg.
Såhär såg benet ut när jag var blå.
Nu ska jag krypa till kojs och bli en trevligare människa.
Puss me!
/Anneli
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar