Här på skolhusgatan är läget kritiskt. Jag nyser som en dåre och jag tror att jag i misstag har fått två piggsvin att fastna i halsen.
Jag antar också att grannarna inte är glada över min förkylning, för jag nyser inte en eller två gånger när jag är förkyld, snarare runt tjugo-trettio gånger per anfall. Och jag nyser så att väggarna skakar. Sorry grann-typer, jag lovar att bli frisk asap!
För övrigt har jag städ-forskningsfråge-dusch-matlagnings- och organiseringsdag idag.
Bilden i mitt huvud ser ut såhär:
- jag stiger upp, sträcker på mig i min sidenpyjamas och får frukost på sängen
- efter att kaffet är uppdrucket konstaterar jag att sambon har städat både köket och vessan. Jag behöver alltså inte göra det.
- forskningsfrågorna kommer med expresståg från min hjärna till fingrarna och landar på pappret.
- resten av dagen fortsätter med harmoni i kroppen.
Verkligheten är dock en helt annan:
- jag vaknar av ett brutalt nysanfall och konstaterar att sambon har spenderat sin tid med att sitta framför datorn. Han har "glömt" att städa i vessan och köket är i samma skick som vid läggningsdags igår.
- forskningsfrågorna har tagit expresståg till någon/något långt borta, för i mitt huvud är de inte.
- harmonin förekommer inte heller på denna adress.
Men hej! Bonnie kommer idag! Wooptiduu!
Puss me!
/Anneli
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar