tisdag 19 oktober 2010

Jag tror att Gud, Muhammed och Buddha är sura på mig.

Jag har följande saker att säga om Praktikdag nummer två:

Det känns som om peffan och övis kommer att suga all motivation som finns kvar för läraryrket ur mig under dessa kommande fyra (snart bara tre, halleluja) veckor. Fraser som "tänk själv", "gör ditt bästa med de förutsättningar du har" och "kreativ undervisning" kommer inte att finnas med i min grupps repertoar. Vi har fått handledning idag och läraren berättade i princip allt vad vi ska göra och om vi gör så så blir vi godkända, inte annars. Resten av tiden gick till att handledaren höll tal, samt meddelade att vi ska sluta gnälla om musiken för att vi får behörighet i även detta ämne och det går inte att diskutera blablabla. Jag kände hur mina från tidigare allt för spända nerver var på väg att brista. Ärligt talat. Vad fan är detta för skämt?!

Slutgnällt om detta nu. Inget blir bättre av att man gnäller. Jag ska fokusera på att få praktikperioden ur världen och aldrig mer behöva fundera på det. Rättvisa är ingenting som delas ut till mig, så jag måste bara jobba mig fram i en orättvis värld.
Jag har dock hört att rätt många andra känner likadant.



Slutligen har jag glada nyheter att berätta. Har beställt tre fantastiska böcker från adlibris (bilder kommer sen då jag har fått dem, får inte hit några bilder från nätet) och jag väntar på dem med ljus och lykta!

Jag ska nu bege mig till köket, äta någonting och sedan gå till peffan för att fördjupa mig i d-moll, fiss och alla fakking treklanger som finns.

Puss me!
/anni

Inga kommentarer: