Jag sitter på sängen i mitt barndomsrum. Och med säng menar jag utbäddbar soffa (en bekväm sån iof). Jag kan omöjligt påstå att det inte känns lite underligt. Välkommen tillbaka Anneli 16 år med kärleksbekymmer, dödskalleörhängen och mörkt hår. Här är vi då igen.
Börjar i och för sig vara rätt van vid att kuska omkring. Har sommarjobbat i hemstaden ända sedan 2004 eller 2003 och har flyttat hem över somrarna varje sommar sedan 2006 då jag flyttade till Vasa. Jobbet lockar. Jag får sitta på kontor, vara ordningssam och organiserad, få känningar av musarm och ha kaffepaus klockan 9 + 14. Hur sweet är inte det? Jag får vara en sådan som jag absolut inte är resten av året. (Ni skulle se mig, jumppakläder varje dag, stressen gör mig svart i ögonen och blodsockret faller alltid farligt lågt). Jag tycker om mitt sommarjobb, något annat kan jag inte konstatera.
Det som är mindre kul är då pendlandet. Varje veckoslut fram och tillbaka, fram och tillbaka. Men livet i en kappsäck börjar vara bekant för mig. Har inte gjort annat än packat ner och packat upp fragment av mitt liv hela våren. (Flytt, Vuokattiresan, Stafettkarnevalspraktik och nu detta).
Snart är sommaren här och pengarna börjar så småningom rulla in på kontot. And life is sweet.
Jag kan ladda upp lite bilder på min blygsamma packning imorgon. Pappa tänkte få dåndimpen då han såg mängden väskor och var redan i startgroparna för att degradera min livsarea till garaget. Jag kan meddela att jag är urusel på att packa.
Puss me!
/Anneli
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar