Söndagen efter Jakobsdagar. Jobbigt värre.
Hela dagen har gått åt att arbeta bort krapulan och att fundera på varför jag egentligen lever ett särboliv. För att påminna mig om det ifrågasatta särbolivet tog jag fram mitt lönekvitto från UPM. Plötsligt var svaret rakt framför ögonen på mig, jag förtjänar pengar. Okej, då var det problemet ur världen.
Men jag kan inte annat än gräla på mig själv för att jag kastar bort hela söndagen (sista dagen med J för denna vecka) med att sova och ha tungt huvud. Tur att det bara är Jakobsdagar en gång per år!
Har inte träffat så många gamla bekanta på dagarna i år heller, bara vanliga bekanta och ej bekanta. Fredagen gick till att sitta på en filt i skolTRÄDGÅRDEN (hörde till och med motiveringen till varför parken heter så nuförtiden) och busa med vännerna. En bonus som förgyllde fredagen var att den utlovade skjutsen aldrig dök upp och att vi var tvungna att gå alla 6 kilometrar till björnviken när temperaturmätaren visade 3.5 plusgrader. Som om det vore allt, nej nej det är aldrig så enkelt, jag blev kissnödig efter ca en halv km på väg och halvvägs var det rena krisen. Ibland funderar man varför man inte är född till pojke och kan kissa varsomhelst. Men det var bara att konstatera: mysigare har jag haft det.
Lördagen var ingen höjdare. Var på grinigt humör redan från "morgonen" (klockan 14:00) och humöret hängde med hela kvällen. Hade också lite svårigheter med att sitta stilla och tappade bort alla i vimlet. Hittade några, tappade bort dem igen, hittade några andra för att sedan tappa bort dem också. Jag hade inte stämningen i kroppen för att flirta med 17-åriga pojkar, vara kvicktänkt eller trängas med hundratals andra.
Så. Konstaterade samma sak som jag konstaterar varje år: Jakobsdagar är bäst efteråt.
Nu blir det att koncentrera mig på träningen igen och låta det förflutna ligga bakom mig.
Puss me!
/anni
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar