Idag sparkar jag iväg med ett påstående:
Jag är ambitiös till överdrift, jag ger mig aldrig och jag hatar misslyckanden.
På simning idag blev jag så besviken och frustrerad på att min frisim var urful, taktiskt helt åt helvete och så fruktansvärt (vad är ordet nu?)..dålig, att jag började må illa. När jag kom hem tyngde jag i mig fyra rispiroger på raken (och började ju inte må bättre av det direkt). Och glömde stänga korken på vattenflaskan före jag drack. Och konstaterade att jag har massvis med skolarbete som ligger och väntar. Och jag blev ännu surare och mer frustrerad. Och hela kvällen är förstörd.
Så dagens fråga är: varför är frisim så iniröven viktigt att man måste tappa greppet om hela sig själv en hel dag på grund av det? Nej vänta det var ju inte det.
/anneli
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar