Jag läste en alarmerande artikel i en tidning idag och tänkte nu skriva ett ganska personligt inlägg.
Artikeln handlade om överansträngning, som kan bero på följande: överdrivet mycket träning, psykisk stress, dåliga matvanor och lite sömn.
Jag tycker inte att jag övertränar, jag trivs bra med att röra på mig och kroppen mår definitivt bättre av motion. Jag har haft problem med knäna i många år och smärtan hålls borta då jag tränar. Dessutom tränar jag väldigt mångsidigt och jag behöver träningen för att koppla av, och framförallt, koppla bort. Den här punkten är ok, men mitt medeltal med träningen ligger på ungefär 10 timmar i veckan, och det kan verka mycket ibland.
Psykisk stress. Det behöver jag inte säga desto mer om, den som har läst min blogg vet att jag har fullt upp och att kroppen inte hinner med allt som hjärnan hittar på. Skola, jobb, uppgifter, jumppa, mer skola och att jag tvingas planera varje sekund på dagen för att hinna gör sitt med stressnivån.
Lite sömn. Ja. Det kan man väl lugnt säga.
Men det största orosmolnet för mig nu är maten. Jag har lite problem med mitt ätande. Jag har varit trind hela mitt liv och någon supermodell blir jag aldrig (vill inte bli heller) men jag försöker vara ganska lagom. Men som sagt, maten har varit en svår sak i flera år nu.
För det första, jag lever med en inre kalender - vad är det för dag idag, hur mycket kan jag äta, hur mycket behöver jag äta, hur ska jag äta så att jag bränner upp det snabbt? För det andra, av princip äter jag inte kokt mat mer än en gång om dagen, däremellan håller jag mig till frukt och grönt så länge som möjligt, och jag försöker äta minimalt med bröd. Jag får jämt dåligt samvete om jag äter godis/kex/något annat gott mitt i veckan, på fredag och lördag är det dock tillåtet. Och det mest alarmerande är, jag glömmer ibland att äta helt.
Summan av kardemumman är helt enkelt att min kropp inte mår riktigt bra just nu, och jag är lite rädd att jag är överansträngd. Och jag har inte ätstörningar. Jag vet vad som borde göras, men det är inte så lätt att bryta gamla mönster.
/Anneli
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar