Sådär annars på tal om att åldras. Mamma och jag hade ett riktigt mor-dotter-samförstånd-moment i söndags. Ett såndänt moment där hon kommer att säga att hon saknar mig hemma, att jag överträffat hennes förväntningar eller att jag annars bara är världens bästa dotter, eller något i den stilen. Och vad säger hon?
"Du håller på att få en redig rynka där". Och så fuktade hon fingret lite och försökte putsa bort rynkan. (det blir ju bara äckligt, jag tänker aldrig utsätta mina barn för det).
Thanks mom. Jag uppskattar din ärlighet.
Den där förbannade rynkan har ju förföljt mig i flera år!
Godnattpuss me!
/Anneli
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar