Då jag skulle cykla till jobbet (Rådhusgatan-->Stenhaga, ca 5-6 km) kom jag exakt ett kvarter innan jag märkte att det var fullkomlig punka på bakdäcket. Hann inte kasta den och gå till jobbet och hade ingen bil till hands. Nå, det var bara att cykla vidare då. En gång förut har jag svurit lika mycket som idag, och det var på vår långfärdsskidtur från helvetet i våras.
Alltså. Att vara sur. Och ni skulle ha sett alla gubbars miner "vet hon inte att man inte kan cykla på en cykel med punka?!". Underbart, verkligen.
Tur i oturen att en kompis bjöd på lakrits, det kändes genast mycket bättre då.
Puss me!
/Anneli
2 kommentarer:
Oh shit! Jag har haft ångest och varit nervös över 20km skidlänken i flera månader redan. Jag börjar faktiskt fundera om jag ska vara "sjuk" den dagen.. :D Jag hatar att längdskida mest av allt i hela världen! Jag kommer dö.
Haha! Men tänk positivt, kanske du äääälskar längdskidåkning efter den turen? Vi var ju typ i mars-april nångång så all snö hade smultit, det var det HÄRLIGA underlaget som gjorde det så smärtsamt. Ni har ju bättre väder nu! Ta det som en utflykt i härligt väder, med rosiga kinder och underbara naturupplevelser, det blir nog bra det där! och för säkerhets skull skänker jag dig lite medlidande hemifrån soffan ;)
Skicka en kommentar