Väckning 7:45, cykla till skolan, lyssna på bulla i 1,5 timme, hämta kandin, prata med vänner tills käken nästan lossnar och komma hem till ett skattekort i postluckan. Vart försvann idyllen? Vart försvann latheten liksom?
Samtidigt tycker jag att det är otroligt skönt att det börjar hända någonting nu. Är trött på soffligg och tristess.
Härmed lyfter fröken Kurula på röven och börjar ett aktivt liv som socialt kärlekskrank och aningen plugghäst. Over and out.
/anneli
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar