Jag funderar ibland på varför jag är som jag är. Tankspridd. Svärande. Borta. Döv. Högljudd. Spontan. Skrattar jämt åt samma sak...(listan fortsätter)
Så kommer man hem till föräldrarna och mysteriet är löst. Det finns flera som jag!
Men det är ju bara kul det. Eller va?
Puss!
/Anskulinu
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar